Nyheter

• Ledare om Karleby

  17 jun |

  Torbjörn Kevins ledare i ÅU den 17 juni 2009

  
  
  Ministrar halkade dit
  
  Vad har vi med en regional gränsdragning i norra Österbotten (mellersta på finska) att göra? Mycket. När inrikesministern tvingar Karleby norrut slår man – än en gång – sönder det svenska.
  
  Ett kanske perifert steg ur Egentliga Finlands synvinkel, men ett fatalt felsteg för finländsk politisk kultur: Ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling (Halke) beslutade i går att föra över Karleby och (finska) Mellersta Österbotten till ett samarbete i nordlig riktning.
  
  För en sydlig orientering mot Jakobstad-Vasa stod Karleby stad, näringslivet, fyra ministerier och en räcka experter. I praktiken ett överväldigande flertal som är aktörer i regionen.
  
  För Centern och Samlingspartiets Jyri Häkämies saknade det betydelse.
  
  Mot varandra stod en fyrkantig förvaltningssyn, uppbackad av Centerns politiska intresse, och en sund syn som ser till substans och funktion, inte till form.
  
  Stora lådlekar pågår i förvaltnings-Finland. Att enskilda ämbetsverk flyttas ut till regionerna är inget strukturellt problem.
  
  Men vad Centern nu gör är en fortsättning på det tidigare SDP-ledda arbetet. Det är viktigare att lösningarna ser lika ut än att de fungerar.
  
  Finska Mellersta Österbotten, södra Österbotten och Österbotten bildar Vasa valdistrikt, de är kulturellt, ekonomiskt, språkligt och administrativt samkörda.
  
  Nu bryter Centern upp dem för att det passar små centerkommuner mellan Karleby och Uleåborg.
  
  Hjälp i sveket mot det svenska får centerministrarna av Jyri Häkämies (Saml.) som i Halke inte höll sig till den av partiordförande Katainen försvarade södra orienteringen.
  
  Men Häkämies röstade knappast emot Katainens egentliga vilja. Katainen har tydligen bluffat sig genom processen. Att partiets andra minister i gruppen, Jan Vapaavuori, röstade för en kompromiss – för att bara Karleby överförs söderöver – ändrar inte på partiets skuld. Tvärtom möjliggjorde det att ministergruppens ordförande Kiviniemis röst avgjorde frågan till den nordliga orienteringens förmån.
  
  (För kompromissen – fullt gångbar – röstade också de grönas Tuija Brax.)
  
  Än en gång handlar det om strukturer som slår sönder Svenskfinland. Karlebys nästan 7 000 svenskar hänförs till Uleåborgstrakten, och övriga svenskar i norra Österbotten förlorar en samarbetspart.
  
  Inrikesminister Mari Kiviniemi, hennes ministerkollega Mauri Pekkarinen och Häkämies delar därtill ett fungerande pendlingsområde itu. Jakobstad och Karleby delas av en förvaltningsgräns.
  
  Någon Berlinmur är den inte, vilket Kiviniemi har påpekat – men beslutet luktar faktiskt DDR.
  
  Ett enda ”argument” har Kiviniemi och hennes partiordförande Vanhanen stampat fram under den utdragna resans gång: Landskapsförbundets åsikter ska beaktas.
  
  Mellersta Österbottens landskapsförbund stannade med rösterna 6–5 för en orientering norrut. Majoriteten kom från små centerkommuner norr om Karleby.
  
  Med ett papegojaktigt da capo säger Kiviniemi att landskapens röst måste avgöra.
  
  Stefan Wallin, SFP-ordförande, har i Hbl (29.4.2009) sagt att han kan räkna upp 50 samarbetsformer mellan Karleby och södra Österbotten som bryts upp med en orientering norrut.
  
  Centerns automatsvar: Landskapsförbundens åsikter ska beaktas.
  
  Kiviniemi har argumenterat (Hbl 6.5.2009) för ”fungerande strukturer som landskapen själva tror på”.
  
  
  En ansvarig minister borde vara lyhörd nog och inse att landskapet de facto vill orientera sig söderut.
  
  Med en futtig rösts övervikt stannade det formella landskapet för den motsatta lösningen.
  
  I och med det blir 65 procent av landskapets befolkning (Karlebyborna) gisslan hos en norrsträvan som gagnar Uleåborg och mellanliggande områden.
  
  Allt kan kokas ned till ett vägval politiker måste ha mod att göra:
  
  Man säger att den här regionen av språkliga, historiska och kulturella skäl måste gå en annan formell väg.
  
  Man håller fast vid det fyrkantiga och säger att den rätta formen är a och o – oberoende av att det på intet sätt gagnar övriga regioner.
  
  Beslutet bör vara enkelt. All förvaltning har också en förnuftssida.
  
  Därtill kommer att det finns två nivåer där Finland ska intensifiera sina demokratiska strävanden: det kommunala och det statliga.
  
  Den gamla centerdrömmen om folkvalda landskap beaktar inte landets litenhet. Vi har inte rum för tre nivåer.
  
  Centern har länge hävdat att tvisten saknar proportioner.
  
  Så kan landet se ut när man lägger fyrkantighetens raster över landet. Ska alla alltid göra likadant behövs inte politiker, vi klarar oss med tjänstemän, linjaler och kartor.
  
  Gränstvisten i norra Österbotten illustrerar för väl det klassiska mönstret i finländsk politik: De stora partierna bedyrar sin tvåspråkighet. I praktiken är den obefintlig. Den testas när den verkligen behövs – som nu ur Karlebys och det svenska Österbottens synvinkel.
  
  Då är den lika bortblåst som förnuftet i inrikesministerns argumentering – förlåt, mekaniska upprepning.
  
  Källa: http://www.abounderrattelser.fi/au/2006979.php
  
  Andra ledare om beslutet:
  
  Vasabladet
  http://www.vasabladet.fi/story.aspx?linkID=73143&storyID=43358
  http://www.vasabladet.fi/story.aspx?linkID=73316&storyID=43431
  
  Österbottens Tidning
  http://www.ot.fi/story.aspx?linkID=73207&storyID=43386
  
  Västra Nyland
  http://www.vastranyland.fi/ledare/stryk_igen_1942217.html