Karlebyfrågan och Europarådet
Den förestående regionförvaltningsreformen har väckt frågan om vart den tvåspråkiga staden Karleby skall hänföras. Skall den föras söderut eller norrut?
Förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi hänvisar till landsskapsstyrelsens beslut, som skulle innebära en anslutning norrut, vilket innebär ett intimare samarbete med Uleåborg, medan staden Karleby, som står för 65 % av invånarna i landskapet vill fortsätta samarbetet söderut, dvs. med Vasa och landskapet Österbotten.
Landskapsstyrelsens beslut har väckt bestört kritik inte bara bland svenskspråkiga utan även bland finskspråkiga (se t.ex. Helsingin Sanomats ledare den 4 maj). Mellersta Österbotten skulle missgynnas av att administrativt höra till Uleåborg, då regionen ändå fortsättningsvis skulle höra till Vasa valkrets. Den fungerande regionala enheten med Jakobstad skulle splittras. Karlebyregionen har nu ett nära samarbete med Jakobstadstrakten också rent ekonomiskt och över 1700 människor pendlar dagligen mellan städerna.
Arbetsgruppen som förberett ärendet har också varnat för arrangemang där en tvåspråkig kommun skulle hänföras till ett enspråkigt finskt område. Svenska Österbotten delas. Detta försämrar servicen för de svenskspråkiga Karlebyborna, vilka av hävd vänt sig söderut för tjänster.
Det är i sammanhanget skäl att komma ihåg att en anslutning av Karleby norrut står i bjärt kontrast mot grundläggande principer som Finland har förbundit sig till genom att ratificera europeiska konventioner som skall skydda språk- och minoritetsrättigheter. Svenskan är i Finland ett officiellt språk som an¬vänds mindre allmänt inom landets territorium och skyddas därför av Europarådets stadga för regionala och minoritetsspråk.
Stadgan nämner klart i artikel 7, en av de viktigare inledande artiklarna som har godkänts av samtliga signatärer, att man bör respektera de regionala språkens och minoritetsspråkens geografiska områden. Jag citerar artikel 7, 1b enligt vilken parterna skall bygga sin politik, lagstiftning och praxis på "respekt för det geografiska området för varje landsdels- eller minoritetsspråk för att trygga att gällande eller ny administrativ indelning inte utgör hinder mot främjande av ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk." Ett sådant område är utan tvivel svenska Österbotten, dit Karleby hör.
Enligt stadgan skall även användning av landsdels- eller minoritetsspråk inom regional och lokal förvaltning uppmuntras. Artikel 10, paragraf 2a förutsätter uttryckligen "användning av landsdels- eller minoritetsspråk inom den regionala eller lokala myndig¬heten." Denna paragraf hör till de åtaganden som Finland har förbundit sig att uppfylla.
Respekten för geografiska områden slås även fast i artikel 16 i Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter: "Parterna skall avhålla sig från åtgärder som ändrar befolk-ningsproportionerna i områden som bebos av personer som tillhör nationella minoriteter och syftar till att inskränka de rättigheter och friheter som följer av principerna i denna ramkonvention." Finland har meddelat att konventionen de facto skall tillämpas även med tanke på finlandssvenskarna även om svenskan i Finland inte är ett minoritetsspråk utan det ena av de två nationalspråken.
En anslutning av Karleby norrut och en splittring av svenska Österbotten skulle med andra ord gå emot sådana grundläggande principer som slås fast i Europarådets två viktigaste stadgan om skydd för språk och kulturer i minoritetsställning.
Det skulle onekligen skada vårt anseende – Finland vill ju gärna framstå som ett föregångsland när det gäller de nationella språkgruppernas ställning.
Johan Häggman
Arbetar för kommissionär Leonard Orban vid Europeiska kommissionen, och har flerspråkighetspolitik, i synnerhet regionala språk och minoritetsspråk, samt spridandet av kunskap om dessa, som sina huvuduppgifter.