00-talet blev decenniet då svenskan slutade vara en självklarhet i Finland. Ordet "pakkoruotsi" blev salongsfähigt och vissa politiker drog slutsatsen att svenskan kan negligeras. Turbulent, säger Per Stenbäck som ser ett skifte i atmosfären

"Svenskan är inte lika viktig längre"

Många pekar på beslutet om att göra svenskan frivillig i studentexamen som en vändpunkt. Men kanske trenden fanns där redan tidigare? Det hade trots allt blivit möjligt att driva igenom reformen.

Redan den nya grundlagen som trädde i kraft år 2000 innebar en försämring, säger sociologen Thomas Rosenberg . I den slopades de direkta bestämmelserna om att förvaltningsområden med svenska som majoritetsspråk inte får röras. Också språklagen från år 2004 är misslyckad för att den enbart utgår från individens rättigheter, säger Rosenberg och efterlyser kollektiva rättigheter och territoriala bestämmelser.
- Det var inget problem så länge vi hade små kommuner och små förvaltningsområden. Men nu när alla enheter blir större förlorar vi plötsligt vår ställning och kommer i minoritet. Rätten till service på modermålet fungerar bara där vi är i majoritet.

De administrativa reformerna har visat att grundlagsskyddet inte är så starkt, säger Stenbäck. Regeringens beslut i Karlebyfrågan visar att det ännu inte är säkert att man inte kan kringgå grundlagens anda.

Stark grundlag
Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson (SFP) tycker däremot att det känns tryggare att gå vidare med andra reformer med lösningen i Karlebyfrågan i fickan.
- Vi har i grund och botten en stark grundlag när det gäller språkliga rättigheter, säger Henriksson.

På 2000-talet har språkdebatten blivit synligare, säger forskardoktorn Harry Lönnroth vid Finlands Akademi. Han hänvisar till bland annat Karlebyfrågan och Ekenäs BB.
- Språket diskuteras mer kritiskt och det har kommit en ny generation som tänker på ett annat sätt. svenskan är inte lika viktig längre, den är ett språk bland andra, säger Lönnroth.

Karlebyfrågan gällde ursprungligen inte alls språket, påpekar Henriksson, utan det finns en massa andra vägande orsaker till att Karleby vill höra till samma förvaltningsområde som Jakobstad och Vasa. Men när staden inte fick gehör för dem blev språket avgörande.

Det andra inhemska språket blev frivilligt i studentexamen 2004 och många vill göra språket helt frivilligt i skolan. Frågan kommer att dyka upp med allt större kraft under det kommande årtiondet.

Tvångssvenskan på agendan
- Just nu är debatten så livlig att den måste få konsekvenser, säger Lönnroth.
Stenbäck ser att svenskan spelar en roll i den ideologiska spänningen mellan öst och väst. Det nordkarelska förslaget om att ersätta svenskan med ryska kan ha öppnat ögon på finskt håll. Språkkunskaperna har trots allt betydelse för varifrån man kan ta intryck.

Rosenberg har länge talat för att svenskan i stället för nationalspråk borde bli minoritetsspråk med garantier för svenskan som likaberättigat språk i de tvåspråkiga områdena. I utbyte har han kunnat tänka sig att ge efter i fråga om tvångssvenskan i de finskspråkiga områdena.
- Men nu är den politiska situationen sådan och vår ställning så mycket svagare att vi inte har så mycket att förhandla med. Det finns en risk för att vi förlorar mer än vi vinner om vi öppnar språklagstiftningen, säger Rosenberg.

SFP:s tyngd i rikspolitiken har försämrats, säger Stenbäck. Delvis på grund av mandatförlusten 2003, men också på grund av andra omständigheter, som att beslutsfattare börjat avskriva svenskan och att De gröna gått om så tydligt.

Svenska strukturer i metropolen
Vid sidan av svenskundervisningen stavas framtidens utmaningar nödcentralsreformen, metropolsträvandena, kommunreformen, hälsovården och invandringen.
- De svenska aktörerna bör gå samman och skapa en gemensam dagvård, utbildning och sjukvård i huvudstadsregionen. Jag tycker inte om en metropolstad, det blir demokratibrist, men man bör vara föregångare på svenskt håll, säger Stenbäck.

Henriksson vill att vi tar emot invandrarna i de svenska rummen så att de känner sig välkomna i det svenska Finland.
- Det är viktigt att man berättar för dem om de språkliga förhållandena i landet och ger dem möjlighet att välja själva vilket språk de lär sig först, säger hon.

Debatt och helhetssyn
Folktingsordföranden ser positivt på framtiden även om det finns orosmoln.
- Vi har själva en stor andel i hur saker och ting kommer att utvecklas. Vi ska våga tala svenska och stå på oss, men på ett konstruktivt sätt, säger Henriksson.
Rosenberg däremot är pessimistisk. Mycket pessimistisk, säger han.
- Det blir inte bättre att vi är så oeniga inbördes. Det kommer att bli vår död, säger Rosenberg och efterlyser ett folkvalt Folkting där finlandssvenskarna kan komma samman och diskutera. Men det direktvalda folktinget borde ha resurser att besluta om undervisnings- och kulturfrågor.

Stenbäck saknar en strategisk helhetssyn om var man bör sätta in stötarna och resurserna. Alla aktörer anser att de själva är ute i rätt ärende.
Han är ändå inte pessimistisk. Under det senaste halvåret har han vädrat en liten förbättring på finskt håll.

Menar du Helsingin Sanomats och Iltalehtis ledare?
- Ja, till exempel, men också samtal jag fört med den finska eliten.

FNB - Hellevi Raita

Sämre svenska bland studenter

Sedan svenskan blev frivillig i studentexamen har de som vill studera svenska som huvudämne blivit färre. De har också sämre kunskaper i svenska.

Universitetet har fått slopa många valfria kurser för att satsa på grundläggande undervisning. Det säger Harry Lönnroth, docent i svenska på Tammerfors universitet.

Konsekvenserna syns också på arbetsmarknaden. I höstas då riksdagens internationella enhet skulle anställa en vikarie för avdelningssekreteraren var det kring 70 som sökte. Många hade goda kunskaper i svenska på pappret, men av de intervjuade var det få som kunde uttrycka sig på svenska, berättar riksdagsrådet Greta Lohiniva .
- Vi måste göra något när det gäller innehållet i undervisningen. Det måste bli roligt att lära sig svenska och man måste känna att det är nyttigt. Utan några större studier bör man kunna att inse att det inte fungerar i dag. Jo, det är viktigt med grammatik, men viktigast är att man vågar tala, säger Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson (SFP).

Det samma gäller finskundervisningen i svenska skolor. Undervisningen i det andra inhemska språket bör också inledas tidigare, kräver Henriksson. Nu börjar de flesta lära sig svenska först i högstadiet, i en ålder då de redan hunnit få fördomar och bli intresserade av annat än skolan. Hon förespråkar också utbyten mellan svenska skolor och skolor på helfinska orter.

FNB

Hufvudstadsbladet tisdagen den 29 december 2009