Detta vill vi

Finlandssvensk samling vill

  • som ideell förening främja finlandssvenskarnas gemensamma och allmänna intressen samt stärka den finlandssvenska identiteten och samhörigheten. Föreningen skall bevaka finlandssvenskarnas grundläggande rättigheter. 
  • medvetandegöra myndigheter och organisationer om finlandssvenska intressen 
  • arrangera föredrag, seminarier och diskussionstillfällen med anknytning till föreningens syfte 
  • bedriva informations- och forskningsverksamhet om och för finlandssvenskar 
  • utöva granskning av den finlandssvenska samhällsutvecklingen 

(stadgarna kapitel 2.1. och 2.2.) 

Vi vill också 

  • att det finlandssvenska samfundet skall vara inkluderande. Det är självkategoriseringen som är det centrala, det vill säga alla människor som uppfattar sig som finlandssvenskar är att anse som finlandssvenskar och välkomna med i den finlandssvenska gemenskapen. 
  • bli en folkrörelse, där alla individer som sympatiserar med finlandssvenskars strävanden efter förutsättningar att leva ett gott liv på svenska skall känna sig välkomna 
  • utveckla lösningsmodellerna för att bevara svenskan som samhällsbärande språk, exempelvis genom s k funktionell autonomi 
  • öka kunskaperna om den finlandssvenska historien och kulturen 
  • att samla personer med intresse för finlandssvenska frågor 
  • att noggrant följa med den internationella och speciellt den europeiska utvecklingen gällande minoriteters rättigheter (finlandssvenskarna är en statsfäst och folkrättslig minoritet) 
  • att sträva efter att öka det finlandssvenska kulturella utbudet 
  • att utveckla, uppmuntra och stödja regionala och lokala projekt med finlandssvensk inriktning 
  • att medvetandegöra myndigheter och organisationer om finlandssvenska intressen 
  • att kunskapen om finlandssvenskars rättigheter ökar både inom den egna gruppen och bland övriga. Det är avgörande för varje minoritet att känna till sin rätt och lära sig att göra bruk av den. 
  • att samarbetet med Sverige skall förbättras och att Sveriges engagemang för den finlandssvenska befolkningen och det svenska språket skall bli tydligare. Det kan exempelvis vara frågan om samarbete gällande skollitteratur, specialistsjukvård, utbildning etcetera. Sett ur ett globalt perspektiv är det mycket gynnsamt för minoriteter att ha ett nära samarbete med andra som exempelvis talar samma språk. 
  • att finlandssvenskarna som grupp blir erkänd i Sverige och att finlandssvenskar i Finland och Sverige börjar samarbeta på fler områden och drar nytta av varandras erfarenheter. I Sverige bor uppskattningsvis 100 000 finlandssvenskar. Dessa ingår också i den finlandssvenska gemenskapen. 
  • att Finlands språklag får sanktioner (det måste kosta att ignorera eller förneka språkliga rättigheter)och rättsliga mekanismer som rättar till misstag effektivt. Systemet ska inte leda till meningslösa rättsprocesser som uppviglar till språkstrid, utan byggas upp så att det lönar sig att organisera verksamheten så att rätten till språket förverkligas. Rätten till det egna språket är en mänsklig rättighet. 
  • att Finland får en språkombudsman som ansvarar för övervakning av språklig rättighetslagstiftning. Detta skulle ge uppmärksamhet och dignitet åt språkfrågor och språkliga rättigheter och synliggöra de språkliga missförhållanden som de flesta finlandssvenskar har erfarenhet av. Dessutom skulle finlandssvenskars anmälningsbenägenhet öka. 
  • att myndigheter vidtar krafttag för att motverka att språkligt relaterat våld utövas i Finland. Idag har de flesta finlandssvenskar erfarenheter av språkligt relaterat våld, t ex hot, fysiskt våld, trakasserier, hets och skadegörelse. Våld är aldrig acceptabelt och särskilt allvarligt om det beror på hat eller intolerans gentemot människor på grund av exempelvis etnisk tillhörighet eller språk. Språkligt våld förekommer också på internet. Det är också viktigt att personer som drabbas av språkligt relaterat våld tas på allvar av myndigheterna och att dessa har tillräcklig kunskap för att utreda och agera när det gäller sådant våld. 
  • att språk skall vara en tungt vägande faktor vid alla förändringar av förvaltningsgränser. I den tidigare grundlagen fanns ett explicit stadgande att språk var ett skäl som motiverade särskild hänsyn vid gränsdragning, men detta stadgande försvann i och med den nya grundlagen år 2000. Detta innebär ett påtagligt hot mot svenskan som samhällsbärande språk. 
  • Finland bevarar enspråkigt svenska förvaltningsområden och kommuner. Att ett språk används i alla funktionsdomäner är en nödvändighet för att upprätthålla svenskan som samhällsbärande språk. 
  • att Finlands rättssäkerhet för finlandssvenskar förbättras. Det är oerhört allvarligt om medborgarna i en rättsstat är osäkra på om de kommer att få en rättvis behandling vid landets domstolar om de talar sitt modersmål. Många insatser bör vidtas för att förbättra rättssäkerheten. Domstolar som idag har svensk majoritet bör bevaras, domstolsväsendets språkkunskaper bör förbättras och nämndemännens språkkrav bör lagfästas och testas. 
  • att det grundas en arkeologisk högskoleutbildning på svenska i Finland. Det är inte acceptabelt att finlandssvenskarna fortfarande saknar möjligheter att studera arkeologi på svenska i Finland (förutom den utbildning som på svenska delvis kan fås vid Helsingfors universitet). Alla människor har rätt till sin historia och att finlandssvenskarna aldrig fick en arkeologiutbildning bottnade i politiska skäl. Historiekunskaper är oundgängliga för att värna om i synnerhet nationella minoriteters rättigheter. Arkeologin är också den vetenskap som främst tjänat nationalismens och den nationella identitetens intressen, vilket har osynliggjort många minoriteter i världen. 
  • att den obligatoriska skolundervisningen i Finland åter skall omfatta tiden före 1809. Historiekunskaper om den svenska tiden är viktiga för alla finländare. Dessutom är historiekunskaper en nödvändighet för att värna om mångfald, mänskliga rättigheter och tolerans. Om kunskapen om tiden före 1809 faller i glömska blir det också svårt för framtida medborgare att förstå vilken grund Finlands officiella tvåspråkighet vilar på. 
  • att diskriminering av finlandssvenskar på olika samhällsnivåer uppmärksammas och tas på allvar. Rätten att inte utsättas för diskriminering är en mänsklig rättighet och diskriminering leder till ett odemokratiskt samhälle, där alla människor inte är lika mycket värda. 
  • att finlandssvenskarnas status som de facto nationell minoritet och svenskans ställning som minoritetsspråk uppmärksammas i olika sammanhang. Finlandssvenskarnas situation är inte längre något som enbart dryftas på en nationell nivå - Finland har också ett ansvar gentemot det internationella samfundet att värna om finlandssvenskarna som nationell minoritet och verka för en gynnsam utveckling för det svenska språket. 
  • att finlandssvenskarna mer aktivt inleder samarbete med andra nationella minoriteter.