Enkät 2012

Svar från Vänsterförbundet inkommit 22.2.2012, se nedan. 

Pressmeddelandet 21.2.2012 här 

Enkäten 26.1.2012 här

Ordförande lyfter fram guldkorn här

Allmänna kommentarer här

Partiledarnas svar på enkäten om kommunstrukturen och Europarådets språkstadga, här i den ordning de inkommit: 

KRISTDEMOKRATERNA 

Niklas Andersson, specialmedarbetare för inrikesminister Päivi Räsänen, meddelade i samband med att svaret skickades in att det är både riksdagsgruppens ordförande Peter Östmans och ordförande Päivi Räsänens gemensamma. 

FRÅGA 1. Hur anser Du och Ditt parti att man bör gå tillväga för att utvärdera hur tidigare kommunfusioner eventuellt påverkat Finlands uppfyllande av den Europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk? 

I vårt program för Svenskfinland har Kristdemokraterna utgått från att man bör göra språkliga konsekvensbedömningar då man planerar t.ex. kommunfusioner. Eftersom vi inte var en del 

av regeringen under förra reformen kan vi inte svara för hur effektivt dessa verkligen genomfördes. Vi har också ansett att Folktinget kunde ta en större roll med att ta ställning i 

olika sammanslagningsbeslut. Folktinget eller t.ex. kommunförbundet kunde gott göra en sådan undersökning där man granskar slutresultatet i fusioner mellan kommuner där språkförhållandena varit olika före fusionen. 

FRÅGA 2. Hur anser Du och Ditt parti att man bör gå tillväga för att säkerställa att den framtida kommunstrukturen är förenlig med Finlands förpliktelser enligt den Europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk? 

Det är en klar sak att Finland bör beakta de språkliga konsekvenserna i den kommande kommunreformen. Huvudfokus bör ändå läggas på servicetillgång framom struktur. Kommunreformen är nödvändig för att trygga servicen också på svenska. Finland kommer nog att uppfylla sina förpliktelser internationellt och gentemot Europarådet. 

CENTERN 

Svaren i original på finska. Svaren översatta till svenska av föreningen. 

1.
Ur kommunaldemokratins synvinkel riskerar förändringarna i språkförhållandena att försvaga den finlandssvenska befolkningens möjligheter att delta och påverka. 

De kommunsammanslagningar som genomfördes under föregående valperiod inom ramen för det så kallade KSSR-projektet genomfördes utifrån kommunernas egna beslut. Det garanterade att språkfrågorna och språkminoriteternas rättigheter togs i beaktande då kommunerna förhandlade om samgång, som grundlagen och språklagen förutsätter. 

Kunnallisen demokratian näkökulmasta kielisuhteiden muutokset saattavat heikentää ruotsinkielisen väestön osallistumis- ja vaikutusmahdollisuuksia. 

Edellisellä vaalikaudella ns. Paras-hankkeen nojalla toteutetut kuntaliitokset on tehty kuntien omilla päätöksillä. Se on ollut takeena, että kielikysymykset ja vähemmistökielisten oikeudet ovat tulleet huomioon otetuiksi kuntien välisissä liitosneuvotteluissa perustuslain ja kielilain edellyttämällä tavalla. 

2.
Den nuvarande regeringens planerade kommunreform är påtagligt besvärligare om vi ser till det kommunala självstyret och till språkfrågan. Regeringen har dragit upp linjerna för reformen utan att först höra experter och kommuner. Det är klart att ett projekt som siktar på omkring hundra storkommuner, till och med genom att tvinga kommuner till samgång, försvagar de språkliga rättigheterna. Centern anser att en kommunreform som genomförs på regeringens vis bör stoppas och arbetet måste börja om från början med en parlamentariskt sammansatt beredning och inledningsvis bör experter och kommuner få komma till tals. 

Nykyisen hallituksen suunnittelema kuntauudistus on kunnallisen itsehallinnon ja kielikysymyksen kannalta huomattavasti vaikeampi. Hallitus on linjannut uudistuksensa ilman, että ensin oltaisiin kuultu asiantuntijoita ja kuntia. On selvää, että noin sataan suurkuntaan jopa kuntia pakottamalla tähtäävä hanke heikentää kielellisiä oikeuksia. Keskusta katsoo, että hallituksen tavalla toteutettava kuntauudistus tulee keskeyttää ja työ pitää aloittaa alusta parlamentaarisella valmistelulla ensin asiantuntijoita ja kuntia kuullen. 

SAMLINGSPARTIET 

1.
För Samlingspartiet är det viktigt att alla finländare har rätten att använda sitt eget nationalspråk hos myndigheter, som Finlands grundlag föreskriver. Vi behöver information om vilka konsekvenser de verkställda kommunreformerna har haft. Särskilt skall man bedöma de språkliga tjänsternas kvalitet. 

2.
I kommunreformen måste man följa Finlands grundlag så som den har tolkats av grundlagsutskottet i språkfrågor. Innan man kan fatta slutliga beslut skall man utvärdera språkkonsekvenserna. Detta har redan iakttagits i tjänstemannaarbetsgruppens utredning om kommunalförvaltningens struktur. Minister Virkkunen har krävt att regionala särdrag beaktas. Strukturarbetsgruppen har observerat 

detta också med hänsyn till det svenska språkets ställning i de nya grundkommunerna. 

SOCIALDEMOKRATERNA 

1.
I kommunreformens utredningsarbete har finansministeriets arbetsgrupp utförligt utvärderat de tidigare skedena i kommunreformen under flera årtionden och gjort en förtjänstfull redogörelse kring språklagstiftningens och den övriga lagstiftningens påverkningar på reformen. Arbetsgruppens utredning lämpar sig bra som språklig konsekvensbedömning i detta skede. Då regeringen senare fattar beslut i ärendet, bör språkliga konsekvenser naturligt utvärderas i samtliga skeden. 

2.
I regeringsprogrammet står det att bl.a. språkliga- och skärgårdsförhållanden ska beaktas i kommunreformen. Målsättningen bör vara att skapa språkligt enhetliga områden. Nu har kommunerna en möjlighet att ta initiativet i egna händer och skapa starka svenska enheter. 

SVENSKA FOLKPARTIET 

Inledningsvis kan sägas att Europarådets olika stadgor är viktiga principiella ståndpunkter och innehåller viktiga allmänna rättsprinciper, som i det här fallet berör de språkliga rättigheterna. I den finländska språklagstiftningen har vi dessutom normer som ger individen rättigheter och myndigheterna skyldigheter som motsvarar bestämmelserna i internationella fördrag. I tillägg till Europarådets stadgor, som mestadels är föremål för en internationell politisk övervakning, ger den finländska lagstiftningen individen ett starkt juridiskt skydd, som till och med är förankrat på grundlagsnivå. Det kan vi finländare vara stolta över för vår språklagstiftning fungerar som en modell för övriga europeiska länder. 

1.
Den europeiska stadgan uppmanar staterna som anslutit sig att i ”rimlig utsträckning” förverkliga sina åtaganden inom ett antal områden, däribland utbildning, rättsväsende, media, förvaltning och samhällsservice, med flera. Jag utgår ytterligare ifrån att kommunfusioner förverkligas i enlighet med grundlagens stadganden om landets tvåspråkighet, där svenska och finska är jämbördiga språk. Det betyder att då nya administrativa indelningar görs ska den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Grunderna för kommunindelningen ska också anges i lag. Motsvarande förpliktelser som kan härledas från grundlagen finns alltså bland annat i kommunindelningslagen som reglerar kommunsammanslagningar. Varje kommunfusion som genomförs i Finland ska därför mätas med en striktare måttstock än stadgan. 

I stadgan finns en förteckning över åtaganden som staterna uppmanas följa. Åtagandena ska förverkligas, men att de inte alltid räcker till för att garantera invånarnas grundläggande språkliga rättigheter som den finländska lagstiftningen ålägger oss. Stadgan anger principer och målsättningar som rent allmänt ska respekteras. Den kan därför bra tjäna som en utgångspunkt och utgöra början till en check-lista för språkliga konsekvensbedömningar som kan kompletteras med mer djuplodande frågeställningar i vårt eget finländska sammanhang. 

2.
Stadgans utgångspunkter om att administrativa gränser inte får hindra främjandet av svenskan i Finland måste anses vara ett minimikrav i kommunreformen. SFPs mål i samband med kommunreformen ligger naturligtvis högre och skall trygga en levande tvåspråkighet inom alla samhällsområden också i framtiden. SFP har tidigare och nu konstaterat att förvaltningsreformer inte får äventyra den språkliga servicen och att de tvåspråkiga områdena skall hållas samlade. Vi skall eftersträva lösningar där svenskan är i majoritet (vilket är viktigt bl.a. för det svenska förvaltningsspråket) var det är möjligt och där det inte längre är möjligt skall vi sträva efter en stark minoritetsposition (”30-% regeln”). På de områden där inte heller detta kan förverkligas, exempelvis i huvudstadsregionens kommuner, (Grankulla undantaget) måste speciallösningar skapas för att trygga servicen på svenska. Svenskfinland får inte splittras genom artificiella lösningar som exempelvis försöktes på i regionalförvaltningsreformen med Karleby. 

Svenskan är ett nationalspråk. Den av statsminister Katainen ledda styrgruppen för Nationalspråksstrategin har som rättesnöre att kommunreformen, i likhet med social- och hälsovårdsreformen, ska genomföras så att de språkliga rättigheterna tryggas också i praktiken. Uppgörandet av nationalspråksstrategin blir därför en central process för att säkerställa och koordinera centrala beslut som berör reformer och svenskan i landet. 

I utvärderingar av landets internationella avtalsförpliktelser finns en möjlighet till lärande och en möjlighet till jämförelser med allmänna rättsprinciper och språkpolitiken i andra avtalsländer. Detta ger bränsle, ibland på gott och ont, för vår egen diskussion inom landet. Stadgans principer och målsättningar visar oss finländare att det är en allmäneuropeisk målsättning att flera olika språk ska kunna leva fredligt sida vid sida med varandra och samtidigt trygga invånarnas behov på deras egna modersmål. 

VÄNSTERFÖRBUNDET 

Risto Kalliorinne, vice ordförande svarar: 

1.
Det kunde vara skäl att utreda de språkliga konsekvenserna i fall då en tidigare tvåspråkig kommun som resultat av en kommunsammanslagning blivit en del av enspråkig kommun (Finby).

 

2.
Den språkliga konsekvensbedömningen måste vara en viktig del av hela processen, när det gäller att utforma en ny kommunstruktur. Och då man fattar beslut om sammanslagning av kommuner med olika språklig status, bör man samtidigt besluta om nödvändiga åtgärder för att trygga de språkliga grundläggande rättigheterna för minoriteten. 

I den nyligen publicerade utredning som gjorts av strukturgruppen för kommunförvaltning har man fäst uppmärksamhet vid de språkliga konsekvenserna av olika sammanslagningsalternativ. Man har också fört fram möjligheten att genom särskilda lagstiftningsåtgärder utöka myndigheternas språkliga skyldigheter i de fall då en kommunsammanslagning innebär en avsevärd försämring av de språkliga rättigheterna. Det här är värt att stöda och vidareutveckla.