Nationella

Nationell rätt

Här följer ett urval av viktiga bestämmelser som berör finlandssvenskar och det svenska språket i Finland. 

Grundlag 

Den 1 mars 2000 fick Finland en ny grundlag, som du kan läsa här. Information om vad grundlagens fri- och rättigheter innebär hittar du på Justitieministeriets sidor om grundlagen

I andra kapitlet stadgas grundläggande fri- och rättigheter. Där slås exempelvis fast att Finland är en officiellt tvåspråkig stat. 

2 kap 17 §
Rätten till eget språk och kultur 

Finlands nationalspråk är finska och svenska.
Vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk skall tryggas genom lag. Det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder... 

Den viktiga jämlikhetsprincipen och förbudet mot diskriminering på grund av språk, ursprung eller liknande framgår också: 

2 kap 6 §
Jämlikhet 

Alla är lika inför lagen.
Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person... 

För att kunna kallas rättsstat och upprätthålla rättssäkerhet måste medborgarna ha garantier för att domstolarna fungerar opartiskt och korrekt. Rätten till en rättvis rättegång är också en mänsklig rättighet. 

2 kap 21 §
Rättsskydd 

Var och en har rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. 

Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning skall tryggas genom lag. 

2 kap 22 §
Respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna 

Det allmänna skall se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. 

Också riksdagen skall fungera på två språk enligt grundlagens bestämmelser. 

3 kap 51 §
Språket i riksdagsarbetet 

I riksdagsarbetet används finska eller svenska. 

De handlingar som behövs för att ett ärende skall tas upp i riksdagen skall regeringen och andra myndigheter överlämna på finska och svenska. Riksdagens svar och skrivelser, utskottens betänkanden och utlåtanden samt talmanskonferensens skriftliga förslag skall likaså avfattas på finska och svenska. 

Det stadgas också att alla lagar skall stiftas på både finska och svenska. Det gäller även förordningar och andra viktiga dokument. Finland har enligt grundlagen en tvåspråkig förvaltning. 

6 kap 79 §
Publicering och ikraftträdande 

Lagarna stiftas och publiceras på finska och svenska. 

När Finland planerar förvaltningsreformer måste man ta språkliga hänsyn. 

11 kap 122 §
Den administrativa indelningen 

När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. 

Språklag 423/2003 

Språkliga rättigheter och skyldigheter preciseras i språklagstiftningen. Den 11 februari 2003 godkände riksdagen den nya språklagen, som trädde i kraft den 1 januari 2004. 179 delegater röstade för och tre emot. Lagens syfte var att se till att den gamla språklagen från 1922 bättre skulle efterlevas. Den nya språklagen stadgar inga nya rättigheter och inga rättigheter som gäller enbart finlandssvenskar. Den betonar varje individs rätt att använda sitt språk i kontakt med statliga eller tvåspråkiga kommunala myndigheter, såväl i enskilda ärenden och om man begär information. Myndigheten skall självmant fungera på två språk - individen skall inte behöva kräva det. Myndigheten skall också tillse att information t ex blanketter finns synligt på båda språken. 

Språklagen hittar Du här

Mer om språklagen kan Du läsa på Justitieministeriets sida

Där finns också exempelvis statsrådets berättelse om språklagstiftningens efterlevnad för år 2006. 

Språklagens främsta brist är enligt Finlandssvensk samling avsaknaden av sanktioner om en myndighet bryter mot den. Det skall kosta att förneka en individ dennes språkliga rättigheter. Man kan exempelvis jämföra med den irländska språklagen som stiftades nästan samtidigt som den finländska. Där valde Irland att införa sanktioner och markerar därmed att det är allvarligt att inte respektera språkliga rättigheter. 

Lag om likabehandling 20.1 2004/21 

Läs lagen här

Likabehandlingslagen trädde precis som i de flesta europeiska länder i kraft till följd av två EG-direktiv som förbjuder diskriminering; rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung och rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling. Lagen gäller en mängd samhällsområden, exempelvis inom arbetsliv, utbildning och vid tillhandahållande av tjänster. 

6 §
Förbud mot diskriminering 

Ingen får diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. 

Med diskriminering avses 

1) att någon behandlas mindre förmånligt än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle behandlas i en jämförbar situation (direkt diskriminering), 

2) att en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar någon jämfört med andra som utgör jämförelseobjekt, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett godtagbart mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga (indirekt diskriminering), 

3) uppsåtlig eller faktisk kränkning av en persons eller människogrupps värdighet och integritet så att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller aggressiv stämning skapas (trakasserier), 

4) instruktioner eller befallningar att diskriminera 

På Minoritetsombudsmannens sidor kan du läsa mer om etnisk diskriminering, klicka här

Diskriminering är också brottsligt enligt 11 kap. 9 § i strafflagen: (21.4.1995/578)

Likabehandlingslagen samt strafflagens bestämmelse syftar till att förverkliga grundlagens jämlikhetsprincip. 

Det är allmänt känt att diskriminering av finlandssvenskar förekommer konsekvent inom olika sektorer i samhället. Ändå talas det sällan om diskriminering i finlandssvenska sammanhang; det är oftast fokus på att "svensk service inte erbjuds". Finlandssvensk samling vill lyfta fram att det är en mänsklig rättighet att inte bli diskriminerad (läs mer på sidan Internationella rättigheter) och att det är viktigt att tala om diskriminering i finlandssvenska sammanhang, för att förstå och förbättra finlandssvenskars situation och förstå frågans dignitet. 

Tillsynen över diskrimineringslagstiftningen är delad mellan ett antal organ som du kan vända dig till. Läs mer på sidan Har dina rättigheter kränkts?