Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk

Inledning

Ett av Europarådets grundläggande mål i dag är att skydda och främja rikedomen och mångfalden av Europas kulturella arv. Landsdels- eller minoritets-språk är en stor del av detta arv. Sedan 1992 har Europarådets medlemsstater kunnat bekräfta sitt åtagande att skydda detta arv genom att ratificera den euro-peiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Stadgan har utarbetats på basen av en text som har lagts fram av Standing Con-ference of Local and Regional Authorities of Europe och antogs som en konven-tion av Europarådets ministerkommitté den 25 juni 1992. Den öppnades för undertecknande i Strasbourg den 5 november 1992 och trädde i kraft den 1 mars 1998.

I dagsläget har stadgan ratificerats av 23 stater (Armenien, Cypern, Danmark, Finland, Kroatien, Liechtenstein, Luxemburg, Montenegro, Nederländerna, Nor-ge, Rumänien, Schweiz Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Ukraina och Österrike). Ytterligare tio stater har undertecknat stadgan av vilka några förväntas ratificera den inom kort.

Vad är syftet med stadgan?

Stadgan är en överenskommelse som syftar till att skydda och främja landsdels- och minoritetsspråk för att bevara en del av det europeiska kulturarvet. Dessu-tom ska stadgan göra det möjligt att använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och i det offentliga livet. Stadgans främsta syfte är kulturellt. Den omfattar landsdels- och minoritetsspråk, icke-territoriella språk och mindre utbredda, officiella språk.

Stadgan presenterar de huvudsakliga mål och principer som staterna garanterar alla landsdels- och minoritetsspråk som existerar inom deras nationella gränser. Vidare innehåller stadgan en rad konkreta åtgärder som har tagits fram för att uppmuntra och underlätta användningen av särskilda landsdels- eller minoritetsspråk i det offentliga livet. Stadgan omfattar de språk som traditionellt används inom ett lands territorium, men den gäller inte de språk som har samband med de senaste migrationsströmmarna eller dialekter av det officiella språket.

Avsikten är att, så långt som möjligt, garantera att landsdels- eller minoritetsspråk används i undervisningen och i media, att tillåta och uppmuntra använd-ningen av dem i rättsliga och administrativa sammanhang, i det ekonomiska och sociala livet, i kulturella aktiviteter och i gränsöverskridande utbyten.

Stadgan baserar sig på ett synsätt som till fullo respekterar nationell suveränitet och territoriell integritet. Den ska inte betraktas som ett förhållande som skapar konkurrens eller motsättningar mellan officiella språk och landsdels- eller minoritetsspråk . Utveckling av det senare får inte hindra kunskap eller främjande av det tidigare. Ett beslut har tagits för att godkänna ett interkulturellt och flerspråkigt synsätt i stadgan där varje språkkategori har sin rättmätiga plats. Den kulturella och sociala verkligheten måste tas i beaktande i varje enskild stat.

Definitioner

Stadgan innehåller ingen lista på de europeiska språk som omfattas av begreppet landsdels- eller minoritetsspråk men definierar termerna som används (i Artikel 1).

Landsdels- eller minoritetsspråk (enligt www.sametinget.se/1548)

i) språk som av hävd används i ett visst territorium inom en stat av medborgare i den staten, som utgör en grupp, som till antalet är mindre än resten av befolkningen i den staten, och

ii) som är annorlunda än det eller de officiella språken i den staten; det innefattar inte vare sig dialekter av det eller de officiella språken i staten, eller språk som talas av invandrare.

Territorium där landsdels - eller minoritetsspråket används

Det geografiska område inom vilket detta språk är uttrycksmedel för ett så stort antal personer att det motiverar de olika åtgärder för skydd och främjande som avses i denna stadga.

Territoriellt obundna språk

Språk som används av medborgare i en stat som avviker från det eller de språk som används av resten av befolkningen i den staten, men som, trots att de av hävd används inom den statens territorium, inte kan identifieras med en bestämd del av den.

Vilka förpliktelser åtar sig länderna?

Den demografiska situationen av språken som omfattas av stadgan skiljer sig från varandra och de förekommer i en lång rad olika sammanhang (sociala, politiska och ekonomiska). Följaktligen har det system av förpliktelser som godkänts i stadgan gjort det möjligt att anpassa omfattningen av skyddet så att det passar varje enskilt språks situation och även tar kostnaderna för ansökan i beak-tande. Stadgan är indelad i två huvuddelar; en allmän del som innehåller principerna som är användbara för alla parter och alla landsdels- eller minoritetsspråk (del II) och en andra del som innehåller specifika praktiska åtaganden som kan variera beroende på stat och språk (del III).

Åtta grundläggande principer som passar för alla språk (del II, artikel 7).

Del II presenterar de viktigaste principerna och målsättningarna som länderna måste basera sin politik, lagstiftning och praxis på och som anses utgöra den nödvändiga ram för att bevara de berörda språken.

De åtta grundläggande principerna och målsättningarna är följande:

  • Erkännande av landsdels- eller minoritetsspråk som uttryck för kulturell rikedom.
  • Respekt för varje landsdels- eller minoritetsspråks geografiska område.
  • Behovet av kraftfulla åtgärder för att främja dessa språk.
  • Att främja och/eller uppmuntra användningen av sådana språk i tal och skrift, i det privata och det offentliga livet.
  • Att tillhandahålla lämpliga former och medel för undervisning av sådana språk i alla stadier.
  • Att främja relevanta transnationella utbyten.
  • Förbud mot alla former av omotiverad åtskillnad, uteslutning, begränsning eller företräde som relaterar till användningen av ett landsdels- eller minoritetsspråk och är avsedd att hindra eller äventyra dess underhåll eller utveckling.
  • Att staterna främjar ömsesidigt förståelse mellan landets språkliga grupper.

Ett urval av 68 konkreta åtaganden inom sju delar av det offentliga livet (del III, artiklarna 8 till 14)

Del III fastställer detaljerade regler inom en rad områden av vilka några utvec-klar de huvudsakliga principerna som fastställdes i del II. Länder åtar sig att följa dessa bestämmelser som de har undertecknat. För det första måste de specificera vilka språk som de har kommit överens om att tillämpa stadgan på. Sedan måste de välja åtminstone 35 åtaganden för varje språk. Ett stort antal bestämmelser består av flera alternativ av varierande stränghet, av vilka ett måste väljas ”enligt situationen för varje språk”.

Allt eftersom den rättsliga situationen utvecklas eller ekonomin tillåter uppmanas parterna att utöka sina förpliktelser (artikel 3.2)

De områden av det offentliga livet, var och en motsvarar en artikel i del III, från vilka dessa specifika åtgärder måste väljas är följande:

  • Utbildning
  • Rättsliga myndigheter
  • Administrativa myndigheter och offentliga tjänster
  • Media
  • Kulturella aktiviteter och anläggningar
  • Ekonomiskt och socialt liv
  • Gränsöverskridande utbyten

Källa: http://www.coe.int/t/dg4/education/minlang/aboutcharter/default_en.asp (15.10.2012)

Icke-auktoriserad översättning av Finlandssvensk samling 2010.